fredag 22 oktober 2010

Catalina....

Andra dagen  i La Romana åkte vi tillsammans med vår guide till ett område i utkanten av staden som heter Catalina. Vi hade bett vår guide att visa oss en by där livet är lite mer vardagligt och lugnt än inne i själva centrum. Guiden ville att vi skulle ta en taxi och vi kunde inte med att protestera. (Snåla som vi är). 

Byn var charmig. Där fanns ett flertal små colmados. Husen var lika färglada som inne i Bayahibe och lika stora skillnader på standarden.  Trädgårdarna som fanns var små och ihopträngda och samtliga hus hade, liksom på de flesta andra platser i landet, galler för fönster, dörrar och entreer in till själva tomten. En del hus var inte färdiga men ändå var de bebodda. 


Jag förstod ganska snart att jag varken kunde tänka mig att bo inne i La Romana eller i en by liknande den här. Vad skulle jag göra här? Vilken roll skulle jag ha? Den vita svensken med mycket pengar? Jag var redan bekymrad över alla små pojkar mellan 6 och 12 år som kommit fram och tiggt pengar i La Romana centrum och i Bayahibe. Hur de förtvivlat försökte få pengar genom att t ex visa mig var minibussen till Bayahibe var trots att de visste att jag redan visste det. 


Gubben började tröttna på färden. Han tyckte han sett nog. Vi talade om för vår guide att vi var nöjda och ville tillbaka. Det gick inte utan protester men till slut sa vi bestämt ifrån att nu ville vi faktiskt åka tillbaka. Vi betalade taxichauffören och tackade vår guide som återigen såg väldigt bekymrad ut när vi tog farväl. 


Vi gick in på varuhuset Jumbo för att köpa med oss lite cocacola hem och blev bestulna på våra pengar när vi stod i kassan. En liten kille i 6-årsåldern hade rört sig kring oss och försvann som en blixt när gubben skulle betala. Snopet!!.  


Det var bara 3000 pesos och antagligen behövde han de pengarna bättre än oss så istället för att börja tjura bestämde vi oss för att glädjas åt att han kanske fick några dagar utan att behöva vara hungrig. Kanske han till och med kunde ställa till med en fest tillsammans med sina vänner. 

Inga kommentarer: