Viva Dominicus hotel och byn utanför hotellet

Första veckan i landet regnade det varje dag . Men det var okej eftersom regnet sällan varade mer än 10 minuter åt gången och det ändå var varmt och soligt däremellan.  Själva hotellkomplexet var som en liten by för sig omringad av en stor mur och med vakter vid varje entre. Jag och gubben kände oss lite malplacerade där inne och var först lite osäkra på om vi också kunde gå och plocka till oss kaffe, dricka, fika, frukt och mat helt gratis som alla andra gjorde. Det kändes lite fräckt att bli uppassad och serverad utan att betala för det....men vi vande oss ganska snabbt:) 


Vi tillbringade inte mycket av vår tid på hotellet så när vi var där kände vi oss som besökare som stod utanför och betraktade allt som hände. Det var mycket aktiviteter överallt. Dansundervisning, gymnastikövningar och bingo. 


På stranden blev människor fotograferade, masserade och fick håret flätat och nya naglar. Detta kostade dock pengar. Här fanns även möjligheter att mot betalning åka med på en mängd olika utflykter och det fanns en hel del aktiviteter även för barn. 


Jag och gubben gick inte fria från Vivapersonalen som ville erbjuda oss ett reseprogram som förutom att det skulle bli mycket billigare för oss även skulle innebära att vi skulle få mer pengar tillbaka än vad vi lagt ut......efter 15 års uppbindning. Vi tackade nej, 


De erbjöd oss då en gratis resa på två veckor om vi ändrade oss och senast samma dag skrev kontrakt, Vi tackade nej. 


De frågade varför. Vi skakade på huvudet och sa att det inte var något för oss. Då såg de bekymrat på oss och sa att vi då skulle gå miste om den fina presenten som de tänkt erbjuda oss och att den person som tagit kontakt med oss inte skulle kunna få någon provision för sitt arbete. 
Vi suckade, beklagade att vi hade låtit dem ta upp sin tid med oss och tackade vänligt men bestämt nej en sista gång trots att vi redan insett att de inte godtar ett nej som svar.

Utanför hotellet, i byn, bor det nästan enbart människor från andra länder. De flesta från Italien och det är de som äger både hotellen och all marknad i byn.  Taxichauffören som körde oss till hotellet berättade att det inte fanns några hus här innan hotellet byggdes. 


Nu myllrar det av flotta eleganta villor, restauranger, tiendor och barer. Här fnns massageinstitut, bank, tvätterier, prydnasaffäret, klädaffärer etc etc, Allt man kan önska. Och det har byggts upp ännu fler stora hotelkomplex. Och allt ägs av människor från andra länder.  


Det har gett arbetstillfällen till både dominikaner och haitianer. Haitianerna  har ingen fast lön utan enbart provision. De tjänar ca 10 % på det arbete de utför eller den vara de säljer. De har heller ingen fast tjänst. De vet att de har arbete månaden ut och om de har tur kanske de får vara kvar längre. 


Ingen av de anställa bor i byn. Många bor i La Romana ca 45 minuters resväg från byn med minibus. Några bor i Higuey, en by som ligger ungefär lika långt bort från hotellet som La Romana. 


Under vilka förhållanden dominikanerna är anställda fick vi inget riktigt grepp om.