Vi tog en guagua till stranden. Inne i Boca Chica var det fullt med folk. Luften var tung av matos och det var en fuktig värme som slog emot oss. När vi närmade oss stranden möttes vi av långa rader av stånd där det anrättades mat av olika slag och ljudet av merenge och bachata blandades med försäljarnas enträgna rop. Tavlor stod uppradade mot ett staket och mot husväggar. En man med långa rastaflätor satt och målade på en halvfärdig duk. Någon gick omkring och spelade gitarr för de få badgäster som befolkade stranden denna dag. Det verkade som om de flesta som rörde sig på stranden var de som arbetade där.
Genast kom det fram en man som ville ha betalt för solstolar, parasoll och för att vi över huvud taget vistades på stranden. Vi valde ut tre stolar och två parasoller och hann knappt komma iordning förrän försäljarna började närma sig oss med erbjudande om frukt, grillat bröd, massage, badbollar, halsband, kokosnötter, solglasögon, kläder, och till och med ost.
Vattnet var långgrunt, ljummet, lent och oerhört salt. Det gick inte att dyka med öppna ögon här. Vi var i vattnet en lång stund innan vi motvilligt masade oss upp på stranden för att äta frukttallrik och grillat bröd. Det smakade underbart gott.
Försäljarna återkom gång på gång. De var verkligen kreativa och enträgna. Det här var deras jobb. De drog sig inte för att tala om att de hade det svårt men log ändå lika glatt och vänligt när man tackade nej. Det var bara kvinnliga massörer på stranden. De hade alla gula tröjor med olika nummer på. En av dem kom fram till mig och ville massera min fötter. Jag log vänligt och tackade nej. Hon log tillbaka och nickade och frågade om jag ville ha massage en annan dag. Jag nickade tillbaka. Då berättade hon att hon inte skulle vara här nästa helg men helgen därpå. Att hon ibland måste vara hemma för att tvätta och städa. Hon sa sitt namn och pekade på numret på tröjan och ville att jag skulle komma ihåg det så att jag valde just henne när jag ville bli masserad.
En ung man kom gående på alla fyra. Han kunde inte stå upprätt. Hans ben, fötter och armar hade en konstig vinkel, var vridna inåt så att han fick använda sig av utsidorna när han gick. Jag tittade frågande på en av våra släktingar som var med på stranden. Han ryckte på axlarna och sa att den mannen är född sådan. Jag tänkte att hemma i Sverige hade han antagligen varit intagen på en instutition. Här var han i alla fall fri och kunde vistas ute i friska luften bland andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar