Familjen bor i ett hus mitt emot basebollplanen. Där samlas människor i alla åldrar för att se på baseboll och träna baseboll. Här kör bilar, cyklar och mopeder fram och tillbaka. Hit kommer tiggare och knackar på. Ofta får de en liten slant av farmor. Grannar och familjemedlemmar som inte bor i huset längre kommer förbi och hälsar på. Försäljare av alla de slag håller sig kring basebollplanen eftersom där finns människor de kan sälja till.
I kvarteret finns flera colmados, apotek, frisör, järnhandel, kyrkor, lekplatser, parker och flera andra tiendor. Barnen leker oftast inne på altan eller ute på gatan under noga tillsyn av familjerna. Folk träffas på gatan. Ungdomarna hänger runt tiendorna och barerna. Män spelar domino på trottoaren. Hundar, katter och höns springer lösa omkring. Här spelas musik, olika låtar på samma gång. Rytmen dunkar i tinningarna och i bröstet. Folk stannar upp och tar några danssteg. Ibland spritter det i benen på mig med och jag kommer på mig med att jag dansar fram istället för att gå.
Det är aldrig still, aldrig tyst och luften är alltid fylld av dofter. Ändå går folk i lugn, sakta mak, ett steg i taget, med gungande höfter, avslappnade, lugna, som om de aldrig har någon tid att passa eller ett mål att gå till. Fram kommer man alltid. Om inte idag, så imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar