Vår svärsons farfar pratar med mig med hälp av papper och penna. Först säger han vad han vill ha sagt. Sen skriver han ner det på papper och till slut läser han upp för mig vad han skrivit. Det är bra eftersom det gör det mycket lättare för mig att förstå. Till och med gubben, som bara kan några få ord på spanska, förstår vad han säger om vi bara sitter ner och pratar öga mot öga med penna och papper i handen.
Farfar frågade min dotter om jag och gubben inte hade läst om hur farligt det är att röka. Sen höll han en lång föreläsning för oss om det. Jag kände mig som en sjuåring men kunde ju inte göra annat än lyssna, nicka och hålla med. Då tog han min hand i sin och sa:
-Pero, poco a poco.
Och så log han och klappade mig på handen och började informera mig om hur jag skulle bära mig åt för att sluta röka steg för steg. När han var klar nickade han och såg nöjd och förtröstansfull ut.
- Egentligen kommer vi från Holland, långt tillbaka i tiden, berättar farfar. Vi var lika vita som ni är.
Han berättar en hel massa om det här men jag hänger inte riktigt med. Sen hoppar han till att berätta om att det är bättre att bo på landet än i stan om man ska flytta till ön. Santo Domingo är så trafikerat och det är mycket avgaser i luften. På landet finns mera fåglar och andra djur som inte trivs här. Han vill att vi ser oss omkring på ön, besöker Samana, La Romana och andra ställen där det är lugnare och där det finns friskare luft.
En mycket vänlig man som jag har stor respekt för. Han har varit med och kämpat med motståndrörelsen mot den fruktansvärda diktatorn och tyrannen Trujillo. Han har uppfostrat 11 barn tillsammans med sin fru och nu bekymrar han sig över oss. Tyvärr förstår jag inte allt han säger. Det är synd för han har mycket att berätta om. När jag flyttar hit ska jag ta med mig en bandspelare och spela in vad han säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar